En Påskhistoria

Känslan är alltid den samma: massiv, glädjande och fullständigt uppfyllande. Det hände mig denna gång under påsken, närmare bestämt på Påskaftonsförmiddag vid 10 tiden. Jag hade snabbpackat ryggsäcken och den vägde ungefär 15 kg. Datorn var packad, kameran, kläder, handduk, necessär, kängorna och joggingskorna, den nya blåa Arcteryx jackan hade jag på mig. Jag tog på mig ryggsäcken, justerade remmarna, drog åt avbärarbältet, den satt perfekt, som alltid. Det var då den första vågen av denna känsla kom över mig, vid tidpunkten enbart som en svag förnimmelse.

Jag låste dörren och började promenera mot pendeltågstationen. Det var en helt underbar Marsdag, solen sken från en klarblå himmel och det var 10-15 grader i luften. Det var inte mycket folk ute på stan, jag promenerade efter en av huvudgatorna. Gatorna var, delvis, nysopade och jag tänkte att gatsopning är som ett vårtecken. Denna andra vågens känsla är också så svag att jag efterhand måste tänka efter hur denna känsla byggdes upp inom mig.

Några minuter senare kommer jag fram till stationen och jag sätter mig på tåget, den första vagnen. Bara detta är en känsla i sig eftersom jag nästan alltid sitter i tredje vagnen, men den här gången har jag ingen preferens på vilken vagn jag ska sitta i. Jag ställer ifrån mig ryggsäcken på platsen bredvid mig. Jag tittar mig omkring på tåget känner känslan av total avslappning. Tåget börjar strax rulla mot Stockholm. Jag tittar ut genom fönstret och ser stadsdelarna i stan långsamt börja rulla förbi.

Det är då som alltihop väller över mig, den här enorma känslan av att vara på väg till ett nytt äventyr, till en ny plats, se en ny väg, pröva ett ny rutt, se en ny vy möta nya människor, pröva ett nytt språk, pröva en ny kultur, en ny restaurang, helt enkelt att vara på väg någonstans. Allt detta satt inbyggt i min invanda bild av hur mina resor brukar starta, en packad ryggsäck på ca 15kg, en kort promenad på rensopade gator i en solig stad, att ställa ifrån sig den på platsen mittemot i pendeltåget, att långsamt börja se landskapet susa förbi för sin yttre blick. Och börja se resmålet för sin inre blick.