Sommarhistoria 2002

Som en hägring i horisonten.

I många år har jag sett den, fantiserat om gudomliga badstränder, om mjuka badklippor och fina promenadstigar. Drömt om att åka dit. Man ser den tydligt från Hårdingsviken, en av mina favoritplatser där jag tältat ett flertal gånger och dessutom blivit biten av en jordgeting. Man ser den också från  Stora Krokholmen, men där göms den lite grann av Moholmarna.

Stora Rökna.

En dag i början på Juni var det alltså dags: - Ska vi inte ta en dags ledigt och åka till Vättern? -Tjaaa, jag har ju ändå 72 dagars semester att ta ut...

När allt var packat, gick färden till Hårdingsviken med motor och rodd, mest rodd. Hårdingsviken är dessutom ett perfekt utgångsställe för ett besök på Stora Rökna.

- skrrxxxrrttt och så väderutsikterna... Radion surrar igång med vissa protester på Söndagsmorgonen. Denna Söndagsmorgon när det är dags. För den stora färden. Länge efterlängtad. Vi packar mat och kläder lagom för en dagstur och börjar färden. Mot Stora Rökna.

Solen skiner från en klarblå himmel, det är nästan vindstilla. Med taktfasta årtag styr vi mot ön. Vi sitter i en Vätternsnipa med dubbla åror så farten blir god. Senare under förmiddagen så kommer vi fram till norra stranden och ser när vi kommer riktigt nära en skylt "Till minne av Råbockarna...". Det visar sig att fyra segelbåtar kapsejsat vid norra udden under slutet på 1800 talet. Lite senare ser jag något skrovlikannde skymta på botten. Det visar sig att det är vraket efter en av råbockarna som ligger på 6 meters djup i Vätterns klara vatten. Ön verkar genast precis lika spännande som i drömmarna.

Vi fortsätter österut efter norra stranden och ser ett antal strålkastare utplacerade på ön, efter lite funderande så drar vi slutsatsen att det är efterlämningar efter militärens flygövningar på ön.

När vi rundar östra udden så ser vi en lång sandstrand öppna upp sig. Vi ror vidare mot viken och ser olika militära installationer. När vi kommer nära ser vi en gul skylt "Militärt skyddsområde: Förbjuden landstigning...". Att bada fötterna på en dm djupt vatten är dock inte landstigning. Vi fortsötter söderut efter östra stranden, ser ännu en lång badstrand, ännu en skylt med landstigningsförbud. Vi rundar södra udden, går nästan på grund i ett område där det grundar upp ordentligt. Vi ser ännu en militär installation, som på håll ser ut som en mindre Skarvkoloni. Fortsätter norrut efter västra stranden och tar lunch på en liten ö. Ett bad gör sig tvunget efter rodden, dessutom bränner solen en del.

Efter lunchen får aktersnurran gå ett par kilometer över mot Lilla Rökna, denna lilla ö som är mer lik övriga skärgården i norra Vättern med klippor och små vikar. Nordöstra delen av Lilla Rökna visart sig vara ett riktigt badland, med massor av klippor, stora stenar att simma runt, låga hällar att sola på.

Efter Lilla Rökna ror vi hemåt efter Vätterns västra strand, vi tar en liten omväg in mellan småöarna och ser en Fiskljuse försöka nappa en unge till en Kanadagås. Efter ytterligare en timmes rodd är vi åter i Hårdingsviken. På kvällen blir det ytterligare några bad och summerar dagens äventyr med massor av sol, nästan 3 mils rodd och massor av nya intryck.

En dröm fattigare. En verklighet rikare.

Stora Rökna.