3-4 Maj 2008

Årets premiärtur blev lite avkortad men desto mer kvalitativ. Vi träffades kl 7:30 på klubben, kajakerna på taket, lite mutter-strul och sedan var vi iväg till färjan mot Ornö. Efter två bilder på kyrkan på Ornö och lite fika så var vi ute på havet. Och vilket hav, i absolut stiltje gled vi ut ur kyrkviken rundade Lilla Svinskär och gick mot Rönnkläpporna.

Efter att jag bommat förra årets sälspaningstur till Röder kände jag mig sugen på att se säl och hade fått ett trovärdigt förhandstips på en kobbe utåt Huvudskär. Först gick turen till Borgen, där vi åt lunch och njöt av solen. Efter det gled vi igenom Huvudskärsöarna, tittade på den ensamma segelbåten i hamnen och ut till ”bommarna”. HÄFTIGT! Att se havet ligga spegelblankt är som att åka off-pist i 50 cm puder. Vi filosoferade en del om att det går många regniga paddeldagar på en sådan här perfekt dag.

Efter detta gick vi vidare mot kobben med säl-tipset, då och då hörde vi ett svagt men distinkt bräkande som vi inte kunde identifiera. Till min stora besvikelse var kobben tom, allt vi hörde var detta svaga bräkande, som vi då bestämmde var någon fågel. Så istället för säl blev det läger på Lökskär, middag med grillning och sedan i tält. Jag tror alla somnade från väderrapporten efter en utsökt paddling under dagen.

Uppstigning klockan 7:30, paddelklara klockan 9:30, det tar alltid lite tid att komma iväg när flera ska avnjuta frukost i morgonsolen, packa sovsäckar och tält. Paddlingen var även denna dag på alldeles blanka vatten, inte krusning mellan Huvudskär och Myggskär. Efter ungefär en timmes paddling så lyckades Ingrid se den första sälen över axeln. Den dök och var borta i några minuter sedan kom den upp igen. Härligt att få se en säl! Vi paddlade vidare, gruppen delade sig lite och nu igen hörde vi igen detta ljud, detta bräkande eller kanske mer att klagande brölande, denna gång ännu tydligare. Jag fick tag på en kikare (tack I !) och denna gång kunnde jag se tydligt att det låg ett 30 tal på en kobbe utåt öppna havet. Det var inte mycket att vänta på, gir 90 grader styrbord!

Allt eftersom jag närmade mig började jag fundera på om det var så smart att paddla ut själv. Det var ju trots allt kallt i vattnet, eskimåsvängen var inte övad under vintern, jag intalade mig själv att med lång utriggare går det inte att misslyckas. Jag närmade mig kobben i motljus men kunde nu se sälarna alldelse utmärkt. Läckert! Jag stannade på ca 200m avstånd, sälarna var inte alls störda av mig på detta avstånd, de låg där och bräkte, lapade sol och lät Östersjöns dyningar skvalpa över dem där de låg på klippan. Mina tre paddelkompisar dök nu upp bakom och gick närmare. När en av oss kom för nära så slank ett 20-tal ner i vattnet och började kolla oss lite närmare. De simmade runt oss på diverse sidor. Efter en stund när vi gav oss av fortsatte ca fem stycken att följa efter oss under ca en kilometer, det sista plasket från en säl hörde jag 2,5 km från kobben, 10 m bakom min kajak!

Efter denna fantastiska upplevelse kändes det riktigt bra att paddla hemåt. Premiärpaddlingen hade avlöpt mycket bra och fyra nöjda Fridhemskanotister återvände till Ornö.