Midsommarafton

Det blev midsommarfirarande på flyget till Vancouver, mellanlandning i London innebär att det inte blir nubbe och sill till lunch utan Huxleys "Steak" och "Yorkshire pudding". Framme i Vancouver efter ca 15 timmar gör att man sover gott på natten. Vi bor på ett enklare Vandrarhem som heter Urban Hideaway, huset har charm och väldigt trevliga ägare i Janine och Ken. Det är ett perfekt ställe att planeras sin Kanadaresa på, de har massor av tips om var man kan åka (eller vandra) för att få se massor av vacker natur.

Vancouver

Museum of Anthropology. Undrar om det inte är Vancouvers stolthet. Massor av totempålar och fina snidade träfigurer av alla storlekar. Inte bara samlingar från Kanada utan även från Asien och hela världen, dessutom hade de en annan syn på vad som skulle visas i montrarna och det mesta kunde ses och låg inte i förråden.

På eftermiddagen slog jet-lagen till och jag kunde inte hålla mig vaken, somnade som en stock (på en stock) nere vid havet. Jag fick kämpa en del för att hålla mig vaken på eftermiddagarna de första dagarna men sedan hade jag anpassat mig till tidsförskjutningen.

Det finns mycket att göra i Vancouver. Mycket konst finns i stan och friluftsliv finns lätt tillgängligt (säkert party också men det var inte vi så intresserade av). Friluftslivet var det som lockade oss så vi åkte till Lynn Canyon och vandrade och tittade på vattenfall.

Planeringen av våran rundresa i Kanada satte fart i Vancouver och Urban Hideaway. Jag hade haft som vision att kunna åka i en stor cirkel, dvs börja i Vancouver, sedan Vancouver Island, över till fastlandet och till Jasper i klippiga bergen, sedan söderut på Icefields Parkway för att sedan sluta i Vancouver igen. Det hela fick en fin lösning när vi gick till BC Ferries och kollade om det fanns platser på färjan från Port Hardy till Bella Coola. Och det fanns det! Och dessutom på den snabba färjan, den som tar ca 10 timmar och inte den som tar tre dygn och går via Bella Bella. Härligt. De gav oss dessutom rabatt på resan när vi beställde boende i Bella Coola. Perfekt!

Så då var det dags att börja skaffa utrustning och proviantera. Inte så mycket vi behövde, men våran kamera gav en fläck på alla bilder, på samma ställe hela tiden oavsett zoom, så troligtvis var det damm på sensorn. Så en ny kamera inhandlades, för att få lite nya foto-perspektiv köpte vi en vattentät kamera. Dessutom så behövdes gas till köket. Friluftsprylar köptes bäst på Mountain Co-op (www.mec.ca), bra butik med massor av grejer och bra priser!

Så då var det dags att ge sig av!

Vancouver Island

Färjan gick bra, sedan åkte vi direkt över till västsidan (via Combs som är kända för sina getter på taket) där vi slog läger vid Pacific Rim National Park Reserve. Härligt att äntligen vara ute och röra på sig. Väldigt regnigt första natten, men nästa dag blev vädret bättre och vi vandrade runt på stranden. Vi hade bland annat tur att se Sjölejon, det var en koloni som låg en bit ut i havet och i vågorna in mot stranden kunde vi se sjölejonen surfa runt. Häftigt!

Vi fortsatte till Ucluelet och hyrde kajaker och fick Cody som guide, paddlade ut till Fraser Island och tillbaka. Såg massor av Bald Eagles, många hade ungar. Det var intressant att paddla och diskutera skillnaderna mellan Kanadensiskt örn-bestånd och det svenska som återhämtat sig rejält över ett antal år tillbaka. De Bald Eagles vi såg var inte skygga, de satt lugnt kvar på stranden trots att vi inte var mer än 30-40 meter bort.

Sedan fortsatte resan norrut på Vancouver Island, vi hade tänkt hitta fri camping efter vägen men det var inte så lätt som vi tänkt oss, utan för det mesta blev det camping på olika campingplatser. Där fick vi trängas bland Kanadensare (och en hel del tyskar) med stora "RVs", jämfört med vårat Hilleberg Kaitum så var det gigantiska ekipage där de kunde fälla ut diverse olika delar ut väggarna för att skapa ytterligare yta. Därinne kunde de sedan sitta och titta på 40 tums TV. Våran nästa campingplats blev således i Sayward och Fisherboy Park, inget speciellt förutom att vi såg våra första Kolibrier där samt att de hade en del roliga träfigurer utplacerade på campingen. Nåväl, det första jag hörde av Kolibrierna lät som en stor insekt som flög förbi bakom huvudet, bålgeting var det första jag tänkte, den gigantiska Kanadensiska varianten också som allting annat över där. Kändes mycket bättre nät vi fick se Kolibrierna som drack sockervatten i små "automater" som var utplacerade för dem.

Vi fortsatte sedan mot Port Hardy som var utgångspunkt för vår femdagars vandring på västkusten. Innan vi var framme var vi Port McNeill och leta efter dykmöjligheter för C, åkte till Telegraph Cove och såg det utmärkt fina museet där som förstås var ett "Interpretive center" (The Whale Interpretive Centre, http://www.killerwhalecentre.org/). På restaurangen åt vi fina fiskrätter, som bilförare blev jag rekommenderad "Orange Pop" som dryck (ungefär som Fanta fast med 3 gånger så mycket kolsyra). Värsta hickan fick jag! Lite senare vid vägen fick vi syn på vår första björn, det var en svartbjörn som gick och åt gräs vid sidan av vägen, det hade börjat mörkna något så bilderna blev inte riktigt skarpa. Däremot blev ju videon lite roligt med mig som filmade björn med hicka! Kameran hoppar till ordentligt för varje "hick"! Men inte brydde björnen sig om det, den åt lugnt vidare. Lite senare kom vi fram till Port Hardy och Mrs Ps B&B, en skön säng och en fantasktiskt god frukost med färskpressad juice, fyra sorters bröd mm. Rekommenderas!

Cape Scott Provincial Park, 5 dagars vandring

60 Km från Port Hardy till parkeringen vid Cape Scott tog 1½ timme att köra, grusväg och till den sista delen dålig grusväg, Elantran fick kämpa på i "potholes" och "tvättbrädor". Ganska mycket regn på vägen och ingen direkt stabilisering på väg även om det såg ljusare ut. Vi åt lunch, betalade avgiften för 4 nätter i parken, läste varningen för Cougars och begav oss in i parken. Enkel vandring till en början, men efter ett tag tog spängerna slut, och vandringen blev mer ett klängande i träd och hoppande på stockar och stenar över stora pooler med vatten. Att bara ge sig ut på sidan var inte ett alternativ med den täta skogen. Vi såg också ett par spännande "lortar" som vi spekulerade om det kunde vara Cougar men fick av parkvakterna senare reda på att det troligtvis var Varg. Sent på kvällen, något slitna kom vi fram till Nissen bight, slog upp tältet, pratade med några entusiastiska kanadensare som byggt bastu i en sandgrop med presenning över. Men vi var för trötta för att orka krypa in i bastuvärmen och kröp in i tältet istället.

Nästa dag så tog vi en dagstur efter North Coast Trail, det lilla vi såg av den så verkar det vara en riktigt spännande rutt som dock kräver sin man. Vi gick från Nissen bight till stranden vid Laura Creek campsite. Mycket skog, stubbar och rötter att snubbla på, lerpölar och bäckar att snubbla i och stora stockar att klättra över. Fantastisk vandring! Att gå de ca 5 km tog tid, däremot hade det varit lätt att gå de nästkommande 5 km på strand! Att gå hela North Coast Trail hade funkat om vi hade haft två, gärna tre dagar till och är definitivt något vi rekommenderar om tid finns.

Vargmöte

Den eftermiddagen så gjorde vi kort tur på stigen och hade precis vandrat ner på stranden, då fick vi se en varg komma gående mot oss på stranden. Lite för spännande blev ju detta. Ska man springa? Nej! Stå kvar! Gör dig stor! Är reglerna. Så vi stod där med jackorna i luften. Jag var ju tvungen att fotografera, så vi fick några fina bilder och en videosekvens på vargen. Spännande!

Vår tredje dag som omlokaliserade vi oss till Nels bight, en vandring på ca 7 km, en spännande rutt för en skandinav eftersom danskarna var där i början av 1900-talet och försökte etablera en bosättning där. Men de blev delvis motarbetade och delvis så var villkoren för att leva där för hårda med stormiga hav och kalla vintrar. Kvar fanns alltså en hel del efterlämningar där, resterna av ett samlingshus, gamla rostiga sågar, minnesstenar och ett antal fördämningar (dykes) som danskarna byggt för att försöka odla på områden som var delvis utsatta för tidvatten.

Den fjärde dagen tog vi en dagstur ut till udden vid Cape Scott,på vägen ut passerade vi efterlämningar från kanadensarna aktiviteter under andra världskriget. Det fanns en "plank road" som användes för att köra ut varor mm till fyren och annan militär installation. Vi tittade på fyren, som är bemannad av två fyrvaktare, varav en stack ut huvudet och hejade. Han hade jobbat där i nio år och tyckte förstås att det var lite spännande när det kom förbi folk. Guise bay är en fin sandstrand och skyddad från vindar norrifrån, när vi var där var det ca 7 m/s vind från syd, dvs stranden var ganska exponerad för vind och vågor. Trots det var det någons som bodde där, bland timmerbröten på stranden hade ett rejält vindskydd byggts för att skydda från blåsten.

Vår femte dag började med att en varg åter kom och besökte oss på vår läger-strand. Senare kontroll av bilderna visar att det verkligen ser ut som samma varg. Vi funderade på om det var en hanne som försökte etablera en ny flock och hade lite svårt att hitta mat under tiden. Han störde några av de andra boende på stranden, framförallt de som hade hund, vargen förföljde en tjej en stund så hon tog skydd hos oss. Senare la sig vargen lite längre bort på stranden, bara 30 meter från ett av tälten. Vi kunde trots det packa ihop vårt tält och börja vandringen åter mot parkeringen.

Färja till Bella Coola och sedan till klippiga bergen

Efter ytterligare en natt på Mrs P's så åkte vi ombord på färjan från Port Hardy till Bella Coola. En fin färje-tur på ca 10 timmar med Queen of Chilliwack. Vi hade tur att få se val och delfiner på vägen. Sedan fortsatte vi från Bella Coola, via Hagensborg (många norrmän har flyttat dit) och uppför Bella Coola-bornas stolthet "The Hill". Sedan vacker bilväg hela vägen till Williams Lake. Detta var ett område som är väldigt vacker och som vi inte hann utforska alls. Två bildagar senare åkte vi i varje fall in i Jasper. Äntligen!

Jasper National Park

Vi började med några dagsvandringar och kortare turer, det finns massor av fina vandringar runt om Jasper. Maligne Canyon är ju ett "måste". Vi gick dessutom upp på Sulphur mountain och finns väldigt fina vyer därifrån, bland annat över Ashlar ridge. Dessutom kom ett antal "Golden Mantled Ground Squirrell" fram och tiggde mat av oss, man kan förstå att detta var förlagorna till Piff och Puff! De var verkligen söta och man fick verkligen lust att ta fram nötterna för att få dem att äta från handen! Dock något som inte är tillåter enligt nationalparks-reglerna ("Don't feed the Wildlife" står det överallt).

Köket bryter ihop

På kvällen ger vårt gas kök från sig ett pysande ljud. Det är en liten stål-hylsa som lossnat, den satt på övergången från den flexibal delen till den stela som går in i brännaren. Bekymmersamt. Jag gör att försök att tända den och efter ca 10 sekunders brinnande kommer en gul låga upp vid anslutningen. Inte bra. Reservdelar till ett trangia går väl inte att uppbringa i Jasper? Vi beger oss in till stan för att leta. Reservdelar är förstås kört, men att hitta ett nytt visar sig vara fullt möjligt även om inte utbudet är det största. Det slutar med att vi skaffar ett MSR Whisperlite med tillhörande "Whitefuel" som det ska vara till det.

Mera vandring - Jonas - Brazeau loop

Vi startar vår vandring strax söder om Sunwapta pass och går sedan över blommande alp-ängar upp mot Nigel pass. Äntligen kommer vi bort från bilarna. Vid Nigel pass är det ett vad och sedan kommer man in i ett vackert månlandskap med vandring i zig-zag ned mot dalen. På kvällen kommer vi fram till vår camp-site "Four-point" och får oss en rejäl middag. Camp-siterna är välförsedda med flera bänkar, eld-platser, färdigstälda tältplatser (som dock är för korta för ett Hilleberg Kaitum), "Björn-stolpar" och toalett!

Nästa dag så går vi streckan upp över "Jonas pass" och "Jonas shoulder" och över till camp-siten "Jonas cut-off". En fin dags vandring, tyvärr hänger regnet i luften hela dagen så vi får inte riktigt se de fina vyerna, dessutom är jag ganska sliten så det är lite tung-vandrat. Vid Jonas pass träffar vi på en sällskapssjuk "Marmot". Han (Hon?) försöker släpa in min jacka in i sitt lilla hål, sedan även regnbyxorna, det sistnämnda fick vi även bevisat med video-inspelning. Dock lyckades vi stoppa våran vän i tid! Vi fortsatte och kom senare upp till "Jonas shoulder", stigen hade inte alls gått samma väg som den var markerad på kartan, dock var inte orienteringen något problem i den öppna terrängen. Väl upp på "skuldran" så hörde vi en "Coyote" yla ett par hundra meter efter oss på stigen, den fortsatte vandra efter bergssidan ett par hundra meter nedanför oss samtidigt som den skällde och ylade om vartannat.

Nästa morgon vaknade vi upp till klarblåhimmel och satte oss i solen och åt våran müsli med mjölk som frukost. Så här är det när det är som skönast i bergen (eller fjällen). Vi fick en fin vandring över "Poboktan pass", ett område med mjuka böljande alp-ängar och enkel skön vandring. Ofta på vägen, förvarnade jordekorrarna varandra om vår ankomst md sina gälla "piiip". På kvällen kom vi till "Brazeau Lake" och kunde njuta av middagen samtidigt som solen gick ner över en allt mer vindstilla sjö. På kvällen satt jag uppe och eldade, det starka ljuset gjorde att jag inte såg någonting vid sidan om elden, att hämta vedpinnar blev en skräckvandring med tankar på vargar och björnar samtidigt som man fumlade runt efter pinnar att elda med. För att riktigt skrämma upp mig själv satte jag det gamla bock-huvudet i eld-skenet. Burrr.

Vår fjärde dag gick först västerut och sedan mot syd-öst efter "Brazeau river". Tillbaka till "Four point". Variarande vandring över åsar, över släta meandrande flod-deltan, förbi canyons där floden pressade sig igenom. Tillbaka vid "Four-point" var vi först helt själva, helt otroligt tänkte vi, helt själva i fyra dagar i dessa vackra berg. Lite senare kom de första övernattarna vid Four point nerifrån Nigel pass, totalt var vi nog 8 personer som övernattade, samt ytterligare ett par som passerade förbi. Några dagar in så här i vandringen hade vi vant oss vid det nya köket, jag tycker nog det var lite sturligt, det ständiga jobbet med att släppa på trycket ur flaskan så man fick lite nafta (bensin-liknande) sprut på händerna, ofta var det också någon droppe som villa ta ut ur slangen i efterhand. Lite struligt men i övrigt gjorde köket det det skulle, den största fördelen är att det är snabbt.

Sista dagen så gick vi åter mot parkeringen, mycket nöjda efter fem dagars vandring i bra väder med otroligt vacker natur.

Kartan hade visserligen inte stämt helt med stigens dragning (Sunwapta Peak 83 C/6) och var senast uppdaterad 1994, vilket verkade vara en förhållandevis färsk karta för kandensiska bergs-mått mätt. Vill man ha varianter att vandra så finns det massor av information på nationalparkens hemsida.

Åter mot Vancouver via Okanagan

Efter vår vandring fortsätter vi på Icefields parkway, ner till Banff, och så vidare till Okanagan distriktet. Det är frukt-området i "Brittish Columbia", med många vinodlingar, fruktodlingar mm. Vi tar en heldags-tur med vinprovning i området.

Åter i Vancouver så bor vi ytterligare en natt på "Urban Hideaway", vi tar en dyk- och klättringsdag. Jag åker till Squamish och går upp på "Stawamus Chief" samt tar en halv-dags klipp-klättring. Det var nog en av de finaste dagarna på hela resan, en helt vidunderlig utsikt från toppen av "Stawamus Chief".

Sedan var det dags att slänga alla papper vi samlar på oss om västra kanada, returnera bilen och flyga åter till Sverige!

Midsummers eve

Text to come...