Min finaste vandring hittills!

Den 2:a augusti tog vi tåget från Stockholm för att göra en långtur och upptäcka de okända västra sidorna av Padjelanta. Det blev 10 fina dagar i nationalparken, tror aldrig jag haft så fint väder på en vandring. Dessutom tror jag det är en av de vackraste turerna jag gjort.

Vi tog natt-tåget till Narvik, en natt i Narvik och buss till Drags feriekai. Därifrån båt till Hellmobotn där vandringen startade. Avslutning i Änonjalmme, och båt till Ritsem, sedan buss och tåg åter till Stockholm. Hade gärna stannat två dagar till men det var fullt på tågen hem i tre dygn framåt.

Trevlig läsning!

Fredag – lördag - Transport Stockholm - Narvik

Reser med natt-tåg från Stockholm. Pga många bokningar på tågen så tog vi det senare tåget med byte i Boden. Gjorde ingen större skillnad för oss eftersom vi ändå hade behov av en övernattning i Narvik. Roligt att så många åker tåg förstås!

Övernattning i Narvik på vandrarhemmet Aastrupgården.

Söndag - Narvik till Hellemobotn

Resa med buss från Narvik 7.00, byte i Drags kryss (korsning) till minibuss som kör oss till Drags hurtigbåtkai. Fin resa genom det norska fjord och fjäll-landskapet, bara den är värd en egen semester. Ett litet hak som säljer snabbmat fixar lunchen. Sedan hurtigbåt till Hellemobotn. Vandrar de första kilometerna och slår upp tältet vid lilla sjön strax öster om bro nr två på leden mot Sverige (Nordkalottleden).

Måndag - Dagstur upp till Hellemobotn

Vi tar en dagstur och vandrar upp i den häftiga Hellmobotn-ravinen. Verkligen en mäktig upplevelse att vandra vid denna. Från tältet hade vi sett den nerifrån, på vägen upp följer man den, ibland på avstånd och ibland riktig nära. Vi lämnar ryggsäckarna ca en kilometer från där stigningen börjar, här finns en vacker ödslighet med renspolade klippor, vi är glada att det är torrt så att fästet inte är ett problem. Leden är mycket bra ordnad med ledstänger på de mest utsatta ställena, så att risken för olyckor är liten även om det har regnat. Vi passerar häftiga klippor och områden med enorma stenblock och går nästa hela vägen upp till svenska gränsen.

Sedan vänder vi åter till rygssäckarna och slår sedan läger vid lilla sjön på Beasselopte ovanför Hellemobotn. Kvällen bjuder på en vackert skådespel, solnedgången med orangegult på toppen Coruk varierar med solnedgångens olika faser. Nere över fjorden så ser vi solen spela över fjällväggarna, en fin avslutning på en fantastisk dag!

Under dagen har vi sett Tornfalk och Svarthakedopping.

Tisdag - In i Rounasvagge

Vi vaknar till klarblå himmel och en sol som värmer oss högt ovan för Hellmobotn-fjorden. Efter ca en timmes vandring, samt ett vad, så hittar vi leden från Hellmobotn som leder in i Rounasvagge.

Rekommenderar intresserade att följa vattenfallet vid bro nr 2 (från byn Hellmobotn) uppåt på östra sidan. Där finns en led med trappor samt bro över forsen. Det är mycket enklare än det vi gjorde :-)

Alldeles vid bron över forsen är landskapet extra mäktigt med stora ytor med bar klippa. Mellan dessa finns några enstaka tallar med lite ljung, på en del ställen mindre tjärnar som lyser klarblått mot oss i det fina vädret. Det finns också gott om torr-rakor, förvridna tallar som snurrar sig upp mot det blå.

Leden är inte lätt att följa härifrån och in mot Rounasvagge, men det gör inte så stor skillnad med dessa fina klippor att vandra på. Efter en liten höjd-knix så ändras landskapet något och blir mer uppbrutet. Fortfarande klipplandskap men nu är det mellan klipporna ett badlandskap med små sjöar och flöden som rinner fram och tillbaka.

I detta område finns många fantastiska tältplatser om man har tält som inte kräver markpinnar, det var inga större problem att hitta fina platser ändå. Vi tältar strax NV om toppen 1120.

Onsdag - gråa dalen i Rounasvagge

Rounasvagge betyder ju gröna dalen, men denna sträcka är den inte så grön utan går mer i grått. Men desto mer vackert. Klipp-stråken breder ut lite på tvärs med gång-riktnmingen vilket gör det inte så enkelt att vandra som man kan tro. På många ställen kan vi se att det är ett väldigt torrt år i denna delen av fjällen, vattenflödena är väldigt låga och många småbäckar där vi förväntat oss vatten är torrlagda. Tittar man på kanten av en klippa så ha mossan rullat upp sig i en liten rulle pga torkan. Däremot är det ett bra är för hjortron, jag plockar en kåsa och har i grötfrukosten en morgon. Vi följer östra sidan av dalen söderut och tältar strax norr om Muvacohkka. Lagom till matlagningen kommer en av de 15-minuters-skurar vi upplever under vandringen, så vi gör middag i tältet.

Torsdag - gröna delen av Rounasvagge

Vandrar vidare söderut med Steintoppen och Steinfjellet på vår högra sida. Vattnet i Rounasvagge fortsätter göra en mängd olika sjöar och flöden i topografin. Det är ibland ett gytter av små sjöar, eller pölar, som behöver rundas. På denna sträcka går klippryggarna i sydväst-nordost, dvs inte med våran färdriktning. Väster om Rounas så tar vi lunch vid en av småsjöarna, just detta stycke gav inte många tillfällen till vatten, förutom huvudflödet som är en bit bort. Här börjar också dalen göra skäl för sitt namn: gröna dalen. Pga det torra vädret är det ibland en fördel att gå längst ner vid myren, den är för det mesta torr och hård att gå på i avsaknad av regn den senaste tiden. Det sista stycket upp mot vattendelaren är väldigt lättgången och vackert grön, långa låga grusåsar gör det lättvandrat. Här finns också fina tältplatser. Från vattendelaren får vi bred utsikt över Slahpejavrre och även ut över Ahkka-massivet. Vi tar en paus och njuter.

Fortsätter sedan mot sydväst, Slahpejåhkå som kan ge problem för vad vi höga vattenflöden (rekommendationen är i så fall att vada vid sammanflödet Moalkkomjåhkå enligt Grundsten) vadas lätt i det låga vattenflödet, bara ca 500 m väster om utflödet. Vi fortsätter över de märkliga formationerna i berget och bland stenarna. Det är tydligt att här är en annan berggrund än den som dominerat Rounasvagge. Vi kommer ner till Moalkkomjåhkå och följer den söderut. Vid den sista svängen österut i vattenflödet hittar vi en fin tältplats på udden.

Fredag - dagstur Oarjep Slahpetjåhkkå

Vi gör en dags-tur från tältplatsen. Det är skönt att kunna lämna den tunga packningen en dag och det blir återhämtning för ryggen. Vi följer stranden på Viehtjejavre åt sydost. En kortare regnskur kommer över oss så vi tar på regnställ och regnskydd för ryggsäcken. Går igenom passet mellan västra och östra Oarjep Slahpetjåhkkå och in i Slahpevagge och äter lunch. Denna lunch blir det undantag på den vanliga mathållningen och vi äter frystorkade portionsförpackningar, det är smidigt när man vill han en snabb och enkel lunch. Vi fortsätter upp på den södra delen av Nourtap Slahpetjåhkkå. Bergssidorna här är fulla med märkliga sten och klippformationer, det är verkligen en unik känsla att vandra här. Enligt Grundsten så är det ultrabasisk peridotit som ger denna säregna topografi. Får på förtoppen vidunderlig utsikt över Sallohaure och hela vägen bort till Sallohaure sameby, Voujatädno och Ahkka-massivet. De följande dagarnas vandring syns tydligt i söder och öster. Sedan går vi västerut via ytterligare spännande formationer som ett hav av småkullar, och åter till tältet. ”Hemma” igen vid 18.30, betydligt längre dag än jag trott. Men dagen har varit full med fina intryck, upplevelser och vackert väder.

Till middag blir det spaghetti med sojafärssås. Grundsåsen från Knorr är ”ok”, med lite tillägg av färsk och fräst vitlök, torkad svamp, paprika och lök, samt egen-gjord och torkad tomatröra så blir det riktigt gott! Äter med utsikt över Mellomfjellet (Rr 245A), Cohkul och Gaskacockka i Norge.

Under dagen har vi sett ett antal olika blommor: fjällviol, midsommarblomster, smörblomma, skogsstjärna, fjällvedel, ormrot, mossljung, gullris, isranunkel, lappspira, smalviva mm.

Däremot har vi inte kunnat få syn på de i Grundstens bok nämnda Purpurknipprot, grusnarv eller kransrams. Trots ihärdigt spanande.

Vi spenderade en hel del tid att identifiera en fjällvråk, en vuxen och en juvenil. Den juvenila gjorde en hel del lockljud men föräldern var inte lika pigg på att svara. Den juvenila var inte enkelt identifierbar men när när den vuxna individen började flyga så var det uppenbart en fjällvråk. Utöver det har vi även sett Större Strandpipare, Rödbena, Fjällabb, Tornfalk och Havsörn.

Lördag - till Radtjevaratja

Vi startar söderut på östra sidan av Moalkkomjåhkå och rundar Viehtjerjavrre söder om Oarjep Slahpetjåhkkå. Söderut och upp på Viehtjervarasj östra utlöpare. Det finns en otydlig hylla lite under toppen som vi kunde följa. Det gjorde vandringen lite lättare. Vi fortsatte mot sydväst och Viehtjerjåhkå och lunch vid 600 m nivån. Vidare till Viehtjerjåhkås mynning och vad där. Rundar Njomammeljavrres västra vik söderut med ett vad igen över östra inflödet i samma sjö (kunde vadas med stövlar på eftersom det varit torrt). Enklast var sedan att följa stranden på Njomammeljavrre österut till bäcken från Gajtsasjavrre, vi vadade den (gick att gå direkt över med stövlar, igen eftersom det varit torrt). (Alternativet är att vada samma bäck där den svänger norrut från sjön enligt Grundsten, det är ca 1km uppströms vårt vad.) Vi fortsatte söderut efter bäcken upp på sluttningarna för Radtjevaratja där vi hittade en bra tältplats i lä för den ganska hårda sydliga vinden.

En kämpig dag i jobbig terräng.

Ett bättre alternativ för oss hade varit att försöka vada Njomammeljavrre på östra sidan, vid utloppet. Enligt uppgift ska det gå. Vi hade dessutom fördelen av torrt väder och lågt vattenstånd generellt.

Middag på Thai fisk gryta med ris.

Söndag - till Baktegiesjavrasj och Åralåbddå

Vi fortsätter upp för sluttningarna på Radtjevaratja, lutning är till viss del brant men planar ut. Man får leta sig fram mellan olika kullar och branter. Ganska stenigt. Här ser vi för första gången på denna vandring stenar med märkliga märken på, jag trodde först att det var fossil men min sambo har andra teorier. Från passet över Radtjevaratja så blir vandringen fantastisk ned över sydsluttningen, en lång sluttande gräshed breder ut sig med några mindre mjuka kullar. Här finns fina tältplatser. De fyra bäckarna vadas enkelt, alla fyra gick att vada med stövlarna på, med kängor så fick man ta av sig kängorna på två av dem. Sedan upp i passet öster om Goddajvve. Från passet och ner till Baktegiesjavrasj består terrängen av ett antal mindre klippavsatser, dessa rundas lätt. Gott om fina tältplatser från denna sluttning ner till Baktegiesjavrasj och hela vägen bort till Åralåbddå. Detta är dessutom en väldigt fin sträcka.

Vi lägger ryggsäckarna en km öster om Baktegiesjavrasj och vandrar runt en stund. Fjällen är här fantastiska. Mjuka sluttningar med gräshed på, lättvandrat. De olika branterna ger en dramatisk dimension, här skulle vi kunnat stanna en hel dag. Klippavsatserna mot Vastenjaure är fina att tälta på och vi tar en fika här. De är förstås lite vindutsatta i blåsten, men skulle ge skydd ändå eftersom klippan ofta ger möjlighet till tältning längs in mot väggen. Vastenjaure (den otäcka sjön ska det betyda) ger vitvågor i blåsten, utsikten är fantastisk över sjösystemet, fjällen i Sarek, söder om sjöarna samt fjällen i Norge. Molnbasen ligger vid 1500+ m (över Sarek samt söderut) vilket gör att vi inte ser topparna.

Vi vandrar vidare österut, hittar en fin hylla på 800 m höjd (ca) som blir perfekt att följa hela vägen bort till sydligaste delen av Åralåbddå. Fin tältplats med hyfsat skydd för vinden och en bäck.

Ser under dagen tornfalk samt även pilgrimsfalk(?) vid flera tillfällen. Falkarna är ofta lite nyfikna när man kommer in i deras område och flyger gärna in nära och kollar. Så även för oss, men tyvärr var inte kameran redo.

Middag på Chili con carne på torkad köttfärs. Köttfärs och grönsakerna har under dagen svällt ordentligt i nalgene-flaskan, vilket ger mindre problem med magen.

Måndag - till Njunnjesa Djubbe

Vi letar oss vidare mellan mjuka kullar och dalar på sydöst-sidan av Svartinjunjes, hyfsat lättvandrat men håll höjd för längre ut på sluttningen är mycket videsnår. Det finns tältplatser vid sjöar och bäckar men inte i överskott, för oss var det lite svårare med vatten högst upp på Njunnjesa Djubbe.

Middag : indisk rotfruktsgryta med röda linser

Tisdag – till Kisuris

Vi vandrar nedför Njunnjesa Djubbe och passerar samebyn, eller stugorna vill nog jag snarare kalla det, vid Sallohaure. När vi kommer ut på padjelanta-leden känns det som att komma till civilisationen efter 8 dagar i obanad terräng. Vi följer leden i solsken (och en kort regnskur) till Kisuris och tältar vid forsen vid Sjnjuvtjudijåhkå ca en kilometer efter stugan.

Onsdag – Till Akkastugorna

Vi följer leden Akkastugorna och (katastrof-)tältar ca en kilometer innan stugorna. Tar en kvällstur till båtlänningen vid Änonjalmme för att säkerställa att vi hinner i tid på morgonen efter, då vi ska med första turen som passar med vår buss. Pratar en del med ett gäng killar som tydligen haft en hel del regn i Sarek (”heldagsregn”) och som tyckte det skulle vara skönt att komma in och torka. Under kvällen börjar det regna ordentlig och så även stora delar av natten.

Torsdag – båt, buss och tåg

Nattens regn har runnit in under tältet, ligg-underlagen är dyblöta på undersidan, även sovsäcken ha blivit lite fuktig, liksom en del av grejerna. Svårt att packa i grejerna i ryggan utan att det blir ännu mer blött. Tur att det är sista dagen, annars hade det inte varit roligt att packa ner alla blöta grejer. Vi tar en förstärkt frukost vid cafet vid Änonjalmme (kan rekommenderas, tanten är lite dålig på att göra reklam för sig bara).

Båten kommer i tid och tar och över ett grå-stämningsfullt Akkajaure till Ritsem.

Buss till Gällivare och sedan natt-tåget hem.

Källor:

Claes Grundstens ”På fjälltur Padjelanta sulitelma”.

Info om Padjelanta: https://www.padjelanta.se/

Reseplanering i norge,

Buss: https://reisnordland.no/

Båt: https://en-tur.no/

OBS att ibland stavas Hellmobotn ”Hellemobotn”. Två alternativ fanns för oss med var vi skulle starta båt-turen ”Drag hurtigbåtkai, Tysfjord” eller ”Kjøpsvik ferje- og hurtigbåtkai, Tysfjord”.

Vi hittade inget alternativ att åka direkt Sverige-Narvik-Hellmobotn, så därför la vi vår övernattning i Narvik.